För mig handlar inte yogan om att göra dom mest avancerande övningarna utan att samarbeta med sin kropp. Känna efter dagsformen och vad den behöver, förena rörelserna med andetagen. Släppa alla tankar runt omkring och bara vara här och nu.
Jag började med yoga när jag var 16 år då jag mådde dåligt. Min bästa vän hade dött året innan, jag kom inte vidare överens med mina föräldrar just då, saknade en trygghet och jag var otroligt stressad. Hade mycket ilska och sorg inom mig för jag inte tillät mig själv att ventilera.
Mitt första pass var Ashtangayoga som var extremt jobbigt fysiskt, fast jag var van att träna! Men det passade mig bra för då tänkte jag inte på något annat än att just överleva alla nya positioner lärare sa till mig att göra. Jag hittade ett ställa där jag under en timme kunde få tyst på mina hjärnspöken, en plats att få vila på och ladda om batterierna. Sakta men säkert började jag må bättre! Det tog sin tid och det var inte bara yogan som gjorde mig livsglad igen utan även byte av tankemönster, vänskapskrets, förbättrade familjerelationer och stöd från min omgivning m.m. Men det var tack vare yogan som jag fick kraft att göra alla andra förändringarna och börja må bra igen.
Du är fin! Snygg bikini föresten. Och jag älskar dig finaste syster. <3
Och jag älskar dig! ❤️