På bristningsgränsen 

Idag orkar jag inte hålla garden uppe, eller snarare det gick inte, men efter en lugn promenad i solen på en timme och prat med bästis i Paris känns klumpen och oron lite lättare. Jag är en problemlösare men det uppstår mycket frustration i min kroppen när jag känner mig maktlös, när jag inte kan göra något åt saken utan bara vänta. Det är då jag få jobba på mitt tålamod istället.