När Alexis skulle ha sitt namnkalas ville jag och Dennis ge honom en fadder, en vettig och kärleksfull vuxen som kan vara en bra förebild i hans liv. Vi kom överens om att utse en av mina äldsta vänner Sara till den uppgiften. (Vi frågade självklart om lov först och om hon själv ville detta.) Sara och jag växte upp tillsammans när vi var små, lärde känna varandra i 6 års verksamheten och har hållit ihop sen dess. Vi har alltid haft olika inriktningar i livet, ett exempel var att jag började min heltidstjänst 4 dagar efter student och flyttade hemifrån i samma veva medan hon har rest runt om i världen, pluggat utomlands och gjort massa härlig saker. Fast vi har gjort olika saker så har vi alltid fallit tillbaka till varandra.Vi ger varandra kloka råd, peppar och stöttar varandra. Sara är en av de personerna som verkligen känner mig bäst, hon har tagit del utav allt som jag har gått igenom i mitt liv. Bra som dåligt, hon är den jag kan vara fullständigt ärlig mot när jag behöver stöd och någon som jag känner en oerhört trygghet hos. Så att ge henne uppgiften som min sons fadder kändes väldigt självklar. Inte bara för hon är en väldigt bra vän till mig, utan också för att redan sen dag ett jag berättade att jag var gravid så har hon visat en sådant otroligt engagemang till det här barnet! Och gör det fortfarande. Hon är duktig på att skämma bort honom i gåvor fast det bästa är att hon ger honom tid och kärlek, och det är den bästa gåvan han kan få.
Så tack du, fantastiska fadder, att du finns där för min son! ILY
