Idag hände det jag har varit rädd för, Alexis ramlade ner från vår säng och slog huvudet! Han har nu en bula och ett märke i pannan, lilla plutten. Han sover ju mestadels i vår säng, han sover i mitten och när han är ensam så bullar vi alltid upp kanterna med kuddar, men idag lyckades han vakna och klättra över dessa fast jag var i rummet utanför och hörde ingeting. Det gick väldigt bra denna gång! Vi har en matta under sängen så han landade ganska mjukt och kunde tröstas med närhet, napp, snuttis och lite sång av imse vimse spindel. Han är nu glad och leker som vanligt, han låter mig röra hans bula och kyla ner den utan att bry sig så tror inte han har så ont, jag har nog mer ont i mammahjärtat.
Är det nu vi måste tvinga honom sova i sin egna säng?
Han ska få pannkakor till lunch som plåster på såret, denna bild är från i fredags. Han sitter här och säger mmm nam nam.
