Dennis är i Skåne på jobb, blir minst nån vecka i månaden som han är borta. Det blir minst sagt en kontrast, vi är vana att kunna hjälpas åt med hämtning och lämning, laga mat, städa, ja ni vet allt som det innebär i vardagen men när nån av oss är borta under en längre tid är det som att allt förändras. Alexis låter inte oss lämna honom ensam mer än 3 minuter åt gången, han blir extra kelig och kräver 110% uppmärksamhet. Hinner man inte plocka ur disken under tiden han är på föris kan man glömma att den blir urplockad den kvällen. Idag försökte jag involvera honom i dammsugningen, jag fick cirka 15 sekunder på mig innan han stängde av den och sa KLAR, tog min hand och vi skulle göra något annat. Det är som att han får någon extra separationsångest när någon av mig eller Dennis är borta mer än vanligt.
Så den här veckan är det 110% närvaro och fullt fokus på Alexis efter kl 16, han är chefen i huset och allt annat får vänta tills kl 9 nästa dag.
haha han är för söt
Haha ja! väldigt bestämd och envis också 🙂