Vart går gränsen?

Alexis blev ju sjuk natten till i fredags men har inte haft feber under hela helgen så idag skulle han få gå till föris. Efter en timme med trots, tjafs, gråt och alla olika pedagogiska försök att få honom att klä på sig och lämna huset så gav jag upp helt slut. Den här gången gav jag upp striden och lät honom vinna, ändrade om dagens planer och stannande kvar med honom hemma. Han är fortfarande lite snorig och hostig men jag upplever inte honom som sjuk men samtidigt har jag inte samvetet att lämna honom på förskolan sjukt arg och ledsen, inte skulle han uppskatta att få följa med mig en dag heller på detta humör men vart går gränsen? Jag vill inte uppmuntra honom att det är okej att sätta sig på tvären, hade jag haft en klass inbokad så hade jag varit tvungen att lämna honom på dagis, men samtidigt så kanske han inte är helt hundra än och behöver bara få vara hemma. 

Med andra ord blir det en dag bara hemma, ska försöka beta av några punkter på to-do-listan medan lilleman sover men annars blir det nog bara en lite tripp till parken för att få lite frisk luft. 

  
Bjuder på en härlig bild från i somras, vill att den där tjejen tar sig hem från pluggandet i Paris snarast och flyttar hem igen ❤️