Den här bilden beskriver mitt liv så bra, jag är ganska duktig på att ha tydliga målbilder och drivet framåt om ni frågar mig själv men trots detta så får jag ibland ta några omvägar innan jag når mitt mål. Jag blir alltid lika besviken och otålig när jag får ta dessa omvägar men i slutändan så blir det oftas bättre än vad jag hade planerat innan.
Life of a mother kallas denna bild, bra titel tycker jag! Kan ni känna igen er?
Ända sen jag skulle välja mitt gymnasieval har jag vetat vad jag vill bli när jag blir stor, nämligen polis. Kommer ihåg hur jag i årskurs 9 tog i en extra växel för att få upp mina betyg, adressändrade mig till min pappa för att kunna komma in på Nacka Gymnasium Samhälle/Juridik och läsa rätt ämnen. Jag har hållt mitt drömyrke lite hemligt, mestadels för det inte har varit akutell att söka in till polishögskolan tidigare förens i år. För första gången kände jag att tiden var rätt för mig att satsa på mitt drömyrke och jag har varit super laddad sen i början av januari då första ansökan skickades in. Igår var det dags för steg 5 av 7, nu var dagen här då jag skulle göra alla fysiska och medicinska tester. Första testet är simining och livräddning, vilket inte var några problem. Andra testet var att svara på frågor om sig själv som ett underlag inför intervjun med pyskologen, det kändes också bra och mitt självförtroende var fortfarande bra tills nästa test kom – nämligen ett logiktest. Vad ska jag börja, vissa saker var super enkla och andra mindre. Det var mycket siffor och tal som man skulle hitta ett samband imellan och där någonstans stängdes min hjärna av. Jag gjorde mitt bästa, i efterhand kanske ett lite för högt tempo, och hoppade över några tal som jag ansåg omöjliga för mig att klura ut. Därefter fick jag sitta i ett väntrum och sen kom min dom, inte godkänd på provet och jag får återigen söka in om 24 månader. Kan ni känna min hjärtesorg? Det svider i hjärtat bara jag skriver ut orden här. Jag har alltid varit medveten om att man kan behöva söka in flera gånger, men jag var inte alls förberdd på att jag skulle kugga ett moment! Det kom lite som en chock måste jag erkänna.
Jag är inte den som ger upp, min dröm slutar inte här utan jag får bara vänta lite längre (väldigt länge enligt mig, 24 månader!!!) än planerat att börja studera. Det känns skit trist just nu och jag är besviken på mig själv, känns lite som att jag inte ens fick chansen att visa vad jag går för! Men samtidigt inget jag kunde ha gjort bättre, detta test kom helt oförbertt för mig och nu vet jag inför nästa gång jag söker in att jag ska öva matte och logisktänkande som bara den.
