Idag besökte vi kyrkogården, nämligen 8 år sen min bästa vän gick bort så vi var där för att tända ett ljus och lämna en blomma. Helt galet vad tiden går fort! 8 år är en lång tid och mycket har hunnit hända i mitt liv som jag gärna hade velat delat med henne, hon hade det härligaste skrattet och ett jätte fint leende som jag fortfarande kan längta efter att se en gång till. Hon fick mig alltid mig att känna mig trygg och det var hon jag vända mig till för att söka tröst så det skapades en stort tomrum inom mig den dagen hon gick bort. Ibland drömmer jag om henne så hennes närvaro kan jag fortfarande känna fast inte lika ofta som förut. Dom första 6 åren var bara en hemsk smärta och mycket ångest över denna dag, årsdagen, den kändes alltid väldigt laddad men idag kan jag sakna henne med en lättnad. Såklart det fortfarande känns lite sorgligt, Gabriella blev bara 16 år och hade hela livet framför sig, fast saknade gör inte lika ont längre och det är väldigt skönt. Underbara älskade!
När vi ändå var på kyrkogården så passade vi på att säga hej till min farmor som jag tyvärr aldrig hann träffa, det sägs att min storasyster Jamina är väldigt lik henne som ung. Jag tycker Albertina är en väldigt fint namn och skulle jag få en dotter någongång i framtiden så skulle jag vilja föra vidare både deras namn, fast tror mer Gabriella då min storasyster redan heter Albertina i mellannamn.
