Julmånadern är här, första december idag och för mig ska julen vara en tid för familjen och en tid då man gör så lite som möjligt. Men dom här 23 dagarna innan själva julafton? För oss som är dom helt fullspäckade och jag känner mig redan slut utav att bara stirra in i kalendern. Ska jag vara helt ärliga så känner jag att ett privatlån med super hög ränta och en lång avbetalningsplan för att kunna ta en utlandsresa lockar mer än att vara kvar och fira jul hemma i Sverige. (nu skulle vi aldrig göra det och fly vår väg även fast det skulle vara väldigt väldigt skönt!) Men just idag ser jag inte framemot denna period, inte ens självaste julafton. Vilket är super tråkigt för jag vill att julen ska vara en mysig tid, fylld av kärlek och att man ska hinna umgås med sina nära. Fast såhär ligger det till för oss, väldigt kortfattat utan att gå in på specifka detaljer – på Dennis jobb innebär december massa olika instilationer runt om i Sverige, detta gör att mina arbetstider och hätmning på dagis inte fungerar, alltså blir det bara att börja leta barnvakt typ nu. Vi kommer bara gå om varandra och knappt ses, det kanske kan ses som en väldigt kort period utav ens liv men jag kan säga er att det är ändå väldigt påfrestande, för såhär har vi hållt på till och från sen i somras. Sen på självaste julafton är hela familjen bjudna hem till min bror med familj, men eftersom jag och min pappa har en del otalat med varandra så känner jag hellre för att bara vara med Dennis och Alexis än att orka ta tag i den biten just nu. Så där står jag, bråkar och resonerar med mig själv för att försöka komma fram till vad som är bäst.
