Innan jag börjar så måste vi reda ut två saker så det inte blir några missförstånd. Jag är inte gravid och vi planerar inte att bli det heller, inte det här året och kanske inte ens under nästa eller året därefter. Men tankarna kring barn nummer två finns där i bakhuvudet, speciellt nu när man märker att Alexis blir allt större och mer självständig. Och när man ser honom vara med sina kusiner eller med Emmelin, hur bra han trivs i deras omgivning och hur han avgudar dom. Sen smälter hjärtat utav att se hur dom äldre är så gulliga mot Alexis, dom tar så väl hand om honom. Ett syskon till Alexis är något vi önskar kunna ge honom.
Det jag tänkte komma med är vad är en bra ålder mellan syskonen? Har ni mer erfarenhet att dela med er utav? Jag vet att det är olika beroende på barn och familj men det är där mina tankar går. Finns det någon tid som är bättre eller sämre?
Mellan mina två äldre syskon är det 2 år, sen kom jag 5 1/2 år senare och mina två små systrar 8 och 9 år senare. Så i min familj är det ett ganska stort glapp mellan. Dennis kan man säga är ensambarn, hans halvsyskon är 18 och 16 år äldre än honom så dom bodde aldrig riktigt ihop under en längre tid. Har jag sagt att min mamma och hans pappa skaffade barn väldigt tidigt? Iallfall så tycker jag att 1 1/2-2 år mellan barnen känns alldeles för tätt, stor hyllning till dom som har det och ändå lyckas får livet att gå ihop, jag kan inte se mig själv klara det. Inte kroppsmässigt heller, att tappa gravidkilorna och komma ”i-form” igen efter graviditeten var för mig ganska lätt men ändå känner jag mig inte riktigt hemma i min egen kropp igen. Jag har fler fysiska mål kvar att klara av innan jag vill ta en paus från mig själv och bara fokusera på en graviditet, förlossning och amning igen. 3 år mellan tycker jag känns bra men det innebär att jag måste om cirka ett år bli gravid igen och det känns för nära, med tanke på att jag ska precis börja jobba igen, ett år går väldigt fort! Fast vänta tills Alexis är 4 år känns lite för långt bort.
Jag vet att man känner i kroppen till 110% när man är redo att skaffa barn nummer två, och där är vi iallafall inte ännu. Det finns inge rätt eller fel men skulle vara kul att läsa hur ni ser på det. Här hemma har vi pratat en del om barn nummer två, Dennis har börjat längta efter en till men tycker samtidigt att det inte är några problem att vänta. Att få fler barn och att ge Alexis ett syskon är något jag verkligen hoppas på att vi kommer att kunna göra! Jag kan känna i smyg att jag längtar efter en till bebis och att få uppleva allt häftigt igen, fast samtidigt inte just nu. Det får komma längre fram i tiden, den som väntar på något gott.
Så oroligt fin bild. Som vi prata pm förut, det finns aldrig en ”rätt” tid, det bara blir och så får de vara så 🙂 tusen tack för idag du var en otroligt go tjej !
Kramar <3