Den här hösten har varit intensiv, eller det är den fortfarande! Dennis jobbar mer än vad han borde varje vecka och är bortest ganska mycket. Jag har oregelbundna arbetstider och varje helg håller jag nått yogapass, jobbar eller har någon utbildning. Tiden att hinna umgås med mina vänner är väldigt begränsad. Och när luckan väl finns så slår tröheten mig i ansikten och jag väljer hellre att bara vara hemma. Jag har blivit värsta hemmagrisen, speciellt nu när det händer mycket runt omkring mig. Det är som om musten går ur mig. Fast antar att det är såhär det är att ha familj! Att det här med att vara spontan minskar och planering ökar. Men kan ändå inte undgå att ha lite dåligt samvete över att inte hinna göra så mycket saker utanför hemmet som jag kanske skulle vilja. Men min tröst är att den perioden kommer, då jag hinner vara mer social och mindre hemma. Kanske till våren eller nått hehe
Den här killen spenderar jag mest min tid med och det är viktigast
