Bilden av den här samlade, lugna och totalt avslappnade ”namaste all day” yogaläraren är verkligen långt i från verkligheten. För min del men också från de flesta människorna med samma yrke som jag känner eller träffar på. Vi lever 2016 i ett västerländskt samhälle med jobb, deadlines, familj och åtaganden. Bilden av en yogi är baserad på en tid då de dedikerade sina liv åt att bo i en grotta och yoga. Inte alls speciellt relevant i den moderna människans situation.
Precis som allt annat i livet är det svårt att hålla sig till sin planering, oväntade saker kommer emellan oavsett disciplin. Jag vill alltid låta min yogapraktik vara fri från prestation därav låter jag den komma till mig, skulle aldrig tvinga mig till min yogamatta som jag kan lura latmasken i mig att göra annan typ av träning. Men jag behöver den! Helst flera gånger i veckan, för att överleva vardagen.
Varför jag gör yoga? Den hjälper mig att stå stark i orkanerna när de kommer, oavsett om det är jag själv som försatt mig i dem eller inte. Yogan transformerar inte mig till en annan person utan tillåter mig själv att var 100% jag; glad, nyfiken, driven, en aning tids-och-energi-optimist. Och ibland lite dålig på hålla kvar vid min planering och struktur.
