Både jag och Dennis var mentalt redo på en stor omställning när vi skulle bli fyra, att Alexis kunde reagera negativt på att få ett syskon och att bråk kunde bli en stor vardag. Det vi inte var mentalt redo för var hur omställningen för oss vuxna skulle bli! Det här med att få en lillebror har gått jätte bra för Alexis, såklart han har testat våra gränser och det har blivit bråk men inget som har varit värre än innan utan jag tycker den omställningen dessa tre veckor har gått mycket bättre än förväntat. Alexis är väldigt rar mot lillebror Atlas och deras band blir starkare för varje vecka som går! ❤️
En naken sanning, finns inget filter som kan visa något annat om mig just nu – trött, väldigt sliten men tacksam och ödmjuk.
Nu kan jag bara prata för mig själv men jag hade glömt bort hur en långvarig sömnbrist kan påverka ens sinnestillstånd, en förkyldning på det och en man som jobbar alldeles för mycket har gjort mig lite(!) mentalt slut. Under dessa tre veckor har jag inte gjort mycket som har stimulerat mig, och jag vet att det är så att få en bebis! Att tex få duscha blir helt plötsligt en lyx och inte en självklarhet. Jag vill egentligen inte klaga fast idag känner jag mig smått instängd i mitt egna hem med två små barn, samtidigt som jag inte skulle vilja byta ut mina dagar mot Dennis. Han jobbar just nu tre olika jobb i kombination med sin skola. Väldigt kul att han är eftertraktad men det har blivit så att han har jobbat lite för mycket dessa två veckor så familjelivet, hans egna träning, sömnen och pluggandet har blivit lidande. Också en omställning då veckorna innan Atlas kom var väldigt harmonisk. Man kan väl kortfattat säga att vi hela familjen är lite slutkörda på varsitt sätt, även Alexis och för Atlas som kämpar med sin lilla mage.
Solen skiner idag och värmen verkar vara här för att stanna men nu ska jag försöka sova en stund samtidigt som mina söner för att förhoppningvis kunna kommer ur denna fas inom kort. Tack och hej!
