Vet ni, jag tycker det är så himla jobbigt att läsa om barn som är sjuka, dom som dör eller föräldrar som har förlorat sitt barn. Det gör så ont i mitt hjärta! Det är som att jag kan känna en del av deras sorg inom mig och det berör varenda liten cell i min kropp. Inte varje gång och inte varje fall man ser eller läser om men vissa dagar kan jag bli blödigare än andra. Min rädsla för tidig död skapades i samband med att min bästa vän dog i epilepsi bara 16 år, när min brorson fick en hjärnblödning några få dygn gammal och den förvärrades brutalt när jag själv fick barn. För hur överlever jag utan Alexis i livet? Jag har stått nära och sett hur en sjukdom tar någons liv och jag har fått se hur ett kritisk tillstånd kan vända till att bli friskförklarad. Fick jag välja så skulle inte barnsjukdomar finnas, känns så jäkla orättvist att små oskyldiga individer ska få lida oavsett om det är hög feber eller cancer.
Tacksamhet! Jag känner en sån stor tacksamhet över att du bara har problem med din mage, sämre immunförsvar och inte kan äta allt som många andra barn kan. Att du för övrigt är en fullt frisk kille med massa energi som förgyller tillvaron. Tack livet för att jag varje dag får vakna upp vid hans sida. Alexis, jag älskar dig!
<3<3<3<3