Att kliva upp 4:27 en måndag är starkt. Och jobbigt. Fast att kliva upp kl 4:27 är det oavsett dag, speciellt när man inte har fått en god natts sömn. Då borde det vara olagligt att stiga upp innan barnet vaknar. Man kan ju inget annat än bli lite avundsjuk på dom som får sova kvar i den varma sängen. Men att få sluta vid kl 13-14 och hämta Alexis tidigt från förskolan gör att den här tröttheten är värt det.
Dennis åker till Skåne idag och är borta hela veckan med jobbet. Känns trist faktiskt. Får hjälp att lämna Alexis imorgon på förskolan utav Sara sen kommer min syster med familj hjälpa mig på fredag när jag har stängning. Onsdagen och torsdagen kunde jag inte lösa då mina kollegor som jag ville byta pass med inte riktigt förstår innebörden att vara ensam med sin son och lösa all logistik. Den insikten kommer väl när dom själva har skaffat barn så nu fick jag ta ut två mammadagar istället. Gör mig inget att vara ledig två dar med Alexis, det är ju lyx! Fast så kan jag inte göra varje gång Dennis blir borta med jobbet. Lite oekonomiskt då jag endast har lägsta nivån kvar på mina mammadagar.
Det finns två sidor utav allt, både fördelar och nackdelar. Men för att göra livet lite enklare så kommer jag fokusera på att uppskatta dom små sakerna. Såsom att jag är faktiskt inte den ända som åker kommunalt till jobbet såhär tidigt en måndag, det är inge synd om mig. Eller att jag faktiskt har ett roligt jobb att gå till trots lite obekväma arbetstider för mig just nu med småbarn. Och Dennis kommer ju hem på fredag så jag överlever. Försöker alltid se det positiva i det som händer, trots motgångar. Vara bitter har jag inte tid med.
